The Hunger Games





Fakta:

Titel: The Hunger Games
Regissör: Gary Ross
Manusförfattare: Gary Ross och Suzanne Collins ( författare till böckerna)
Genre: Drama, Action, Sience Fiction
År: 2012
Skådisar: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Woody Harrelson m.f
Kort Handling: Varje år direktsänds Hunger Games som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt lottas två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta i tävlingen. De skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer, för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever. Katniss Everdeen är sexton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hunger spelen har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1392170/




Omdöme:

Handling: Överlag tycker jag att de skrivit manuset bra och lagt upp det helt okej. Jag är ett stort fan av böckerna och tycker att historien är både intressant och fängslande. Jag gillar att de har valt att inte enbart filma ur Katniss perspektiv, utan även visa vad som händer i huvustaden och i de olika distriketen under Hunger Spelen. Det ger oss en större inblick i skillnaden på hur huvudstadens och distriktens befolkning ser på spelen. 
Jag är också glad över att de inte valt att göra om det här till en film där actiongenren är i fokus. Jag var rädd för att filmen skulle välja att bara fokusera på spelen och att vi skulle få se en 2 h lång film med överdrivna slagsmål, sprutande blod och hänsynslösa mord. Istället tycker jag att de har skött det ganska snygg. De har gett filmen tid att växa innan spelen började och de har valt att inte göra morden mer brutala än vad de är i böckerna. Det jag faktiskt är lite besviken på är att de inte gett tid till relationerna i filmen. Dialogscenerna är alldelles för korta och jag tycker inte att man varken hinner känna eller växa med karaktärerna helt. Jag hade hellre sett att filmen var en halvtimme längre och att de lät dialogerna få sin tid så att man kunde få lära känna karaktärerna bättre och förstå deras relation till varandra mer. 
Skådisar: Den skådespelare jag är mest imponerad av är Woody Harrelson som spelar Haymitch. Trots att han bara har en biroll tycker jag att han är den som verkligen lyser mest. Han känns äkta och intressant och jag hoppas han får en större roll i nästa film. Jennifer Lawrence som spelar Katniss tycker jag gör ett helt okej jobb. Jag kan inte påstå att jag gillar hennes karaktär, jag tycker snarare hon är lite tråkig och irriterande men å andra sidan känner jag samma sak i böckerna så det har ingenting med Jennifer Lawrence prestation att göra. Hon klarar det helt okej, jag tycker bara att det är synd att de inte gav henne mer tid att låta oss lära känna hennes karaktär bättre. Josh Hutcherson som spelar Peeta är jag också väldigt nöjd med. Han överensstämmer bra med min bild av Peeta från böckerna och jag tycker han lyckas dra in tittaren i alla scener oavsett om han är i fokus eller inte. Resterande skådespelare är jag också nöjd med, den enda som jag var besviken på var Liam Hemsworth som spelar Gale. Han kändes stel och tråkig. 
Musik: Det lustiga här är att jag har läst om det "underbara soundtracket" med så många kända artister, men när jag väl såg filmen så tyckte jag mig bara höra instrumental musik. Det kan vara så att jag missat något för att jag var så fokuserad på handlingen, men i vilket fall som så tyckte jag det jag hörde var fint. 
Miljö: Miljön tyckte jag var imponerande, speciellt i huvudstaden. De lyckades fånga det bisarra bra och kontrasten mellan livet i distriken och livet i huvudstaden. 
Övrigt: För det mesta känner jag mig nöjd med filmatiseringen av boken, men jag är lite besviken på att den kändes så stressad. Jag hoppas de fokuserar mer på relationerna i nästa film för det för mig är minst lika intressant som själva spelen och den politiska aspekten. 
Jag funderade på hur jag tror att jag skulle tycka om jag inte hade läst böckerna, och kom fram till att mitt betyg antagligen skulle ha varit ett snäpp lägre...men men 

Betyg:
4- av 5





Jag hittade tyvärr ingen trailer som tillåter att jag lägger in den här, men klicka på länken nedan för att komma till en:
http://www.youtube.com/watch?v=RNxb28j5C1w

Alice in Wonderland





Fakta:

Titel: Alice in Wonderland
Regissör: Tim Burton
Manusförfattare: Linda Woolverton
Genre: Äventyr, Fantasy, Familjefilm
År: 2010
Skådisar: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter m.f
Kort Handling: 19-åriga Alice återvänder till den magiska värld där hon upplevde sin barndoms äventyr. Där återförenas hon med sina gamla vänner, och med deras hjälp inser hon sin livsuppgift. Att störta Hjärter Dams terrorstyre i Underlandet.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1014759/



Omdöme:

Handling: Innan jag såg den här filmen hade jag inte sett trailers eller läst något som helst om den, så jag blev förvånad över att det inte var en remake på Disneys film, utan snarare en uppföljare. När jag slutat vara förvånad blev jag nog ändå glatt överraskad eftersom det på sätt och vis blir en helt ny historia då. Men tyvärr blev jag besviken i slutet ändå eftersom att jag tycker att filmen saknar värme och djup. Jag kan inte riktigt lista ur var det brister för manuset känns välskrivet och historien genomtänkt. Karaktärerna är intressanta och snyggt omgjorda men de känns kalla och ytliga. Jag dras inte in i filmen på samma sätt som jag brukar göra i Tim Burtons filmer och jag tror det beror på att filmen känns så kylig. 
Skådisar: Alla skådespelare är duktiga och passar i sina karaktärer men jag är mest imponerad av Helena Bonham Carter och det är bara hon som underhöll mig och fick mig att dra på munnen. Johhny Depp är ju såklart lika egen och fantasktisk som vanligt men jag känner inte så mycket för hans karaktär, den är lite för urflippad för att jag ska bli tagen. 
Musik: Musiken är stämningsfull men lite för tråkig för att jag ska lägga märke till den så mycket. 
Miljö: Miljön är väldigt snyggt gjord men jag kan inte få bort dataspelskänslan under filmen. Jag är lite kluven där faktiskt. Jag blir imponerad samtidigt som jag inte tycker att det ska kännas som att man är inne i ett dataspel när man tittar på film. Det känns lite för digitalt och det gör att jag inte sugs in i handlingen riktigt utan mer sitter och tittar på bakgrundsmiljön. 
Övrigt: Jag är verkligen osäker på vad jag tycker om den här filmen. Den är bra på så många sätt men ändå en sådan besvikelse. Jag tänker att det nog är lätt att ha för höga krav på den eftersom det är en Tim Burton film och eftersom jag älskar sagofilmer. Min slutsats får nog vara att den absolut är sevärd, den bjuder på många visuellt fina ögonblick och en del smålustiga scener men att den också saknar djup och inte lämnar särskilt djupa avtryck i mig när den är slut.

Betyg: 3+ av 5








City of Angels





Fakta:

Titel: City of Angels
Regissör: Brad Silberling
Manusförfattare: Dana Stevens
Genre: Drama, Romantik, Fantasy
År: 1998
Skådisar: Meg Ryan, Nicolas Cage m.f
Kort Handling: Seth är en rastlös ängel i Los Angeles, vars uppdrag är att hjälpa människor i dödsögonblicket. En dag möter han hjärtkirurgen Maggie Rice som förlorar en patient i en operation. Han försöker hjälpa och trösta Maggie och de blir förälskade i varandra. Nu måste Seth välja mellan livet som ängel och ett liv som människa.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt0120632/




Omdöme:

Handling: Manuset känns ganska välskrivet fast jag känner väldigt starkt att filmen saknar något. Jag tror jag hade velat se mer och fått veta mer om Änglarna. Det saknas lite bett i filmen liksom. Den börjar ganska starkt men ju längre in i filmen man kommer desto segare blir det, och nästan lite för mesigt. Den har dock scener där den tar sig igen men helhetsintrycket är att den är okej men på gränsen till för mesig och mjuk för att jag ska bli berörd. 
Skådisar: Nicolas Cage tycker jag spelar Ängeln Seth riktigt bra och det är han som lyfter hela filmen. Meg Ryan som spelar Maggie är jag mer besviken på. Visserligen har jag svårt för Meg Ryan men jag tycker faktiskt att hennes insats är underkänd. Jag känner varken för eller med hennes karaktär, jag tycker snarare hon är jobbig och irriterande. För mig blir det svårt att veta om det är Meg Ryans presation jag inte gillar eller om det är karaktären hon spelar. 
Musik: Filmen har faktiskt ett ganska bra soundtrack med bl.a låten Iris av The Goo Goo Dolls som jag gillar mycket. 
Miljö: Jag gillar miljön när de filmar Änglarna. Det är intressant att se deras liv i en storstadsmiljö och de filmar snyggt i de scener där de håller till på sina små samlingsplatser. 
Övrigt: Det märks ganska tydligt att den här filmen är lite äldre för om en sådan här film skulle ha gjorts idag så skulle de ha stuckit in en hel del action, specialeffekter och betydligt mer drama. Ofta kan jag tycka att sådana här filmer idag innehåller lite för mycket av det jag just nämnde men tråkigt nog känner jag faktiskt att det skulle ha behövts lite mer action i den här filmen. Det känns som att filmen saknar dynamik och det tycker jag är tråkigt för i grund och botten känns det som ett bra manus. 

Betyg: 3 av 5






Sleeping Beauty





Fakta:

Titel: Sleeping Beauty
Regissör: Julia Leigh
Manusförfattare: Julia Leigh
Genre: Drama
År: 2011
Skådisar: Emily Browning, Rachael Blake, Ewen Leslie m.f
Kort Handling: Lucy, en vacker  högskolestudent, gör vad som helst mot betalning. Inte förrän hon erbjudits ett jobb där hon nedsövd låter män utnyttja hennes livlösa kropp väcks den nästintill apatiska kvinnans behov.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1588398/




Omdöme:

Handling: Manuset känns underligt och fastän filmen innehåller många starka scener så känner jag i stort sett inget när jag ser filmen. Möjligtvis blir jag lite irriterad över att jag inte förstår vad de vill säga med den här filmen. Budskapet lyser med sin frånvaro för mig. Men på något sätt blir jag ändå fänglsad, jag sitter som i trans och väntar på att något i manuset ska förklara den här filmen för mig. Det känns som att de vill provocera och isåfall har de lyckats, jag blir provocerad av att jag inte förstår vad de vill berätta och visa här. 
Skådiskar: Emily Browning spelar en kall och nästintill apatisk karaktär och även om karaktären irriterar mig så måste jag erkänna att jag blir rätt fängslad. Jag letar hela tiden efter tecken på känslor eller reaktioner i hennes ansikte men det är sällan jag ser något. Antar att det är meningen och därför kan jag inte säga annat än att Emily Browning gör ett bra jobb.
Musik: Musiken la jag inte ens märke till i den här filmen. 
Miljö: Miljön känns lika apatisk som huvudkaraktären, men återigen, jag antar att hela den här apatiska känslan är tanken med filmen. 
Övrigt: När jag såg den här filmen så kändes det som en lång väntan på en reaktion. När den var över kände jag mig irriterad och kunde inte förstå alls vad det var meningen att jag skulle känna. Jag har tänkt mycket på den i efterhand och jag kan tyvärr inte påstå att jag känner mig så mycket klokare på den idag. Jag tänker att en film som får en att bli förvirrad och helt osäker på vad man känner borde vara en bra film, men ändå känns det bara mest irriterande. Om det är någon som har sett den så får ni gärna kommentera, för jag skulle verkligen uppskatta en diskussion över denna film.  

Betyg: 2+ av 5






Babel





Fakta:

Titel: Babel
Regissör: Alejandro González Iñárritu
Manusförfattare: Guillermo Arriaga
Genre: Drama
År: 2006
Skådisar: Brad Pitt, Cate Blanchett, Gael García Bernal, Rinko Kikuchi m.f
Kort Handling: Med ett Winchester-gevär i handen ger sig två marrockanska pojkar ut för att skydda familjens getter. I den öde öknen bestämmer de sig för att testa geväret. Men kulan når längre än de tror och på ett ögonblick förändras livet på ett sätt som påverkar fyra olika grupper av människor på tre skilda kontinenter. 
IMDb-länk:http://www.imdb.com/title/tt0449467/




Omdöme:

Handling: Jag älskar sådana här filmer där man får följa ett par olika personer och deras liv, där alla har någon slags gemensam nämnare, även om den inte alltid är tydlig. ( Mammut och Traffic är 2 andra bra sådana filmer). Alla 4 historierna känns bra igenomtänkta och skrivna. Dialogerna är träffsäkra men oftast gillar jag de stunder av filmen då man bara får titta och känna utan att de pratar. Den gemensamma nämnaren här ska ju vara Babels torn, alltså brist på kommunikation och missförstånd mellan olika språk, men det tycker jag nog är filmens svagaste punkt. Jag varken känner eller tänker på det sambandet när jag ser filmen men det gör mig inte så mycket för jag känner inte ett behov av att hitta ett samband. 
Skådisar: Jag tycker alla skådespelarna gör bra ifrån sig. Tycker det är lite lustigt att den historia och skådespelareinsats som berör mig minst är den där både Brad Pitt och Cate Blanchett spelar, och de räknas ju ändå som stjärnorna i filmen. Jag är mest imponerad av Rinko Kikuchi som spelar den dövstumma flickan i Tokyo. 
Musik: Musiken är bra i den här filmen och jag gillar att varje värld/historia har sin egna musik som gör att man kommer i rätt stäming. 
Miljö: Miljön är också bra gjord och annurlunda för varje historia. Jag är mest imponerad av Tokyo-historien här också. Det är intressant att se Tokyo från en dövstums perspektiv eftersom Tokyo är en storstad som aldrig är tyst. 
Övrigt: Något jag tänkte på när jag såg filmen är att historierna är väldigt ärliga och nakna. Det känns inte som att de försöker få en att tycka om eller tycka illa om någon av karaktärerna, vilket jag inte heller gör. Jag blir mest bara nyfiken på karaktärerna och vill förstå dom och deras bakgrund. Jag blir mest fascinerad av den dövstumma flickan och tycker det är synd att man inte fick fler scener med henne. Och det retar mig att man inte fick reda på vad hon hade skrivit på lappen som hon gav till polisen i slutet, men annars är jag nöjd med min filmupplevelse. 

Betyg: 4- av 5








The Last King Of Scotland





Fakta:

Titel: The Last King of Scotland
Regissör: Kevin Macdonald
Manusförfattare: Jeremy Brock, Peter Morgan, Joe Penhall
Genre: Biografi, Drama, Thriller, Historia
År: 2006
Skådisar: Forester Whitaker, James McAvoy m.f
Kort Handling: En thriller om den unge läkaren Nicholas Garrigan som kommer till Uganda på 70-talet och får tjänsten som personlig läkare till general Idi Amin. Till en början sveps Nicholas med av Amins starka personlighet och charm men liksom resten av världen börjar han sakta förstå att Amin inte är den räddare han påstår sig vara. Bakom fasaden döljer sig en hänsynslös diktator och Nicholas inser att hans eget liv hänger på en skör, skör tråd.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt0455590/




Omdöme:

Handling: Mycket välskrivet manus och historia. Tycker dom lyckas väldigt bra med upplägget av filmen och hur den stegras upp i obehag och allvar. 
Skådisar: Forest Whitaker är lysande som Idi Amin. Han vann en Oscar för rollen och jag förstår varför. Jag är verkligen mycket imponerad av hans insats. James McAvoy är också duktig liksom resten av skådespelarna men det här är verkligen Forest Whitakers film. 
Musik: Gillar att de spelar afrikansk musik för det mesta och att de lägger in afrikanske rytmer i de andra låtarna. Hjälper till mycket med stämingen. 
Miljö: Miljön är väldigt bra, tycker om att de växlar mellan fattigt Uganda och rikt Uganda. Kontrasten i samma land blir berörande. 
Övrigt: Har man inte sett den här filmen ska man aboslut se den. Jag tycker det här är en av de bästa och mest obehagliga filmer jag har sett. Gillar att man lär sig lite historia samtidigt osckså. Idi Amin, så som han gestaltas här, är verkligen obehaglig och James McAvoys karaktärs replik i slutet:
"- Your a child. That's what makes you so fucking scary" säger verkligen allt. 

Betyg: 5 av 5






No strings Attached





Fakta:

Titel: No Strings Attached
Regissör: Ivan Reitman 
Manusförfattare: Elisabeth Meriwether, Michael Samonek
Genre: Komedi, Romantik
År: 2011
Skådisar: Natalie Portman, Ashton Kutcher m.f
Kort Handling: Emma och Adam har träffats slumpmässigt genom åren. Efter en vild natt hamnar de i säng med varandra. De ingår en pakt: ”No strings”, alltså ingen avundsjuka, inga förväntningar, inga bråk, inga blommor och inget bebisspråk. Det innebär att de kan göra vad de vill, när de vill, var de vill - förutsatt att de inte blir kära i varandra.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1411238/




Omödme:

Handling: Jag tycker nog att det här var ett ganska tråkigt manus. Visst, det är lite smågulligt på sina ställen men inte särskilt underhållande. Jag kan inte säga att det var något som gjorde den dålig, bara brist på saker som skulle kunna ha gjort den bra. 
Skådisar: Jag är nog ganska besviken på Natalie Portman, hon är en av mina favvisskådespelare och jag tyckte faktiskt inte hon gjorde särskilt bra ifrån sig. Sen är frågan hur pass bra man kan göra ifrån sig i en sådan här film. Det blev iallafall tydligt att hon inte passar till sådana här roller, då passar Ashton Kutcher bättre. 
Musik: Helt okej blandning mellan pop och rock och hitlist-låtar. 
Miljö: Har inget att säga om miljön. Tråkig.
Övrigt: Jag visste att detta skulle vara en tramsfilm men eftersom att Portman är med så ville jag ändå ge den en chans. Men nej tyvärr. För att jag ska kunna uppskatta sådana här filmer så måste jag antingen kunna skratta åt dom eller bli lite kär i killen. Jag varken skrattade eller kände mig kär. 

Betyg: 2- av 5






Breaking Dawn





Fakta:

Titel: Breaking Dawn
Regissör: Bill Condon
Manusförfattare: Melissa Rosenberg
Genre: Drama, Romantik, Fantasy
År: 2011
Skådisar: Robert Pattinson, Kristen Stewart, Taylor Lautner m.f
Kort Handling: Varulvarnas klan Quileute och vampyrernas rojalistiske Volturi börjar närma sig de blivande föräldrarna Bella och Edward vars barn utgör en stor förändring för både vampyrer och varulvar.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1324999/




Omdöme:

Handling: Jag tycker manuset var ganska bra skrivet. Dom hade lagt till en del saker som inte finns i boken, som jag tyvärr oftast tyckte var mindre bra, och tagit bort desto mer som jag faktiskt saknade. Men på något sätt förstår jag ändå hur de tänkte och jag är såklart medveten om att allt inte kan tas med. Det är mer komiska inslag i filmen än i boken och oftast uppskattar jag dom. 
Skådisar: Jag tycker att de flesta skådespelarna passar bra till sina karaktärer. Är medveten om det inte är världens mest begåvade skådespelare men jag har svårt att inte vara partisk eftersom att jag är ett så stort fan av Twilight och eftersom att jag nu sett dessa skådespelare i sina karaktärer i 4 filmer. Den enda jag fortfarande är missnöjd med är Ashley Greene som spelar Alice. 
Musik: Det var faktiskt ett jäkligt bra soundtrack till den här filmen. Riktigt bra musik. 
Miljö: Miljön var fin, kändes som en ljusare miljö än de andra filmerna. 
Övrigt: Som sagt, jag älskar Twilightböckerna och därför älskar jag också filmerna. Jag förstår att de som inte läst böckerna tycker sämre om filmerna. Även om filmen gör ett bra jobb så finns det inte en chans att man kan känna samma magi som när man läser böckerna. Det enda jag stör mig på är att de förstört utseendet på vampyrerna så mycket. Allt var perfekt i första filmen så jag förstår inte varför de var tvunga att ändra kontaktlinserna på det här sättet, det ser lite patetiskt ut. Men jag tyckte att de gestaltade Bellas graviditet väldigt bra. Det blev obehagligt på riktigt och den känslan fick jag knappt i boken. 

Betyg: 4 av 5






The Help





Fakta:

Titel: The Help
Regissör: Tate Taylor
Manusförfattare: Tate Taylor
Genre: Drama
År: 2011
Skådisar: Emma Stone, Viola Davis, Bryce Dallas Howard, Octavia Spencer m.f
Kort Handling: Skeeter är en ung flicka från södern som återvänder hem efter college och har bestämt sig för att bli författare men vänder upp och ner på sina vänners liv och livet i staden Jackson i Mississippi när hon bestämmer sig för att intervjua de svarta hembiträdena som spenderat sina liv med att ta hand om de framstående sydstatsfamiljerna.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1454029/




Omdöme:

Handling: Jag tyckte nog att manuset var ganska bra och upplägget var också lyckat. Det var både underhållande och relativt spännande. Jag saknade vissa scener från boken men tycker ändå att de lyckats ta med det viktigaste. 
Skådisar: Duktigaste här är Bryce Dallas Howard som spelar Hilly Holbrook men även de andra skådespelarna gör bra ifrån sig. 
Musik: Där kom nägra bra låtar men helt ärligt tänkte jag inte särskilt mycket på musiken alls. 
Miljö: Jag älskade miljön i den är filmen. Kändes väldigt 60-tal och mysigt. 
Övrigt: Tycker att de har lyckats rätt bra med att göra om boken till film och jag känner mig ganska nöjd. Det enda jag störde mig på var att det känns som att de har förskönat filmen lite. T.ex så är det många karaktärer i boken som är tjocka och inte särskilt vackra medans dom i filmen är ganska smala och ser bra ut. Känns lite onödigt att ändra på sådant. Jag tycker nog också att de förskönade lite behandlingen av de svarta i filmen. Men ändå mer än godkänt gjort. 

Betyg: 4 av 5






We need to talk about Kevin





Fakta:

Titel: We Need To Talk About Kevin
Regissör: Lynne Ramsay
Manusförfattare: Lynna Ramsay, Rory Kinnear
Genre: Drama, Thriller
År: 2011
Skådisar: Tilda Swinton, Ezra Miller, John C. Reilly m.f
Kort Handling: Eva lägger ambitioner och karriärtankar på hyllan när Kevin föds. Förhållandet mellan son och mor är svårt redan från första början. När Kevin är femton år begår han en fruktansvärd handling. Eva kämpar med sina egna känslor av sorg och ansvar. Har hon någonsin älskat sin son? Och i vilken utsträckning kan hon själv beskyllas för det som Kevin gjort?
IMDb-länk:http://www.imdb.com/title/tt1242460/




Omdöme:

Handling: Jag tyckte den här filmens manus var alldelles för rörigt. De hoppade mellan år fram och tillbaka utan att riktigt avsluta scenerna. Speciellt i början blev jag väldigt förrvirrad över vad som hände fastän jag faktiskt har läst boken som filmen baserar sig på. Jag tyckte också att de misslyckades lite med porträtten på karaktärerna. Det är en intressant historia men det känns som att de inte går tillräckligt djupt in i karaktärerna för att jag ska bli berörd. 
Skådisar: Jag tyckte att Tilda Swinton som spelar mamman gjorde bra ifrån sig. Tyvärr var jag missnöjd med tonårs-Kevin som spelas av Ezra Miller. Känns som att filmen hänger väldigt mycket på hans prestation och han får faktiskt inte mer än godkänt. 
Musik: Jag gillade att de spelade rätt glad musik för det blev en spännande kontrast till stämningen i filmen. 
Miljö: Miljö, foto osv var helt okej. Godkänt men inget speciellt.
Övrigt: Jag tror det är svårt att förstå den här filmen och karaktärerna om man inte har läst boken. Det blir för rörigt och hastigt. Så jag blev besviken faktiskt. Men jag kan också tänka mig att man kanske inte ser felen lika tydligt om man inte har nåt att jämföra med. Filmen får ett extra plus för att den var så konstnärligt filmad och klippt iallafall. 

Betyg: 3 av 5





One Day





Fakta:

Titel: One Day
Regissör: Lone Scherfig
Manusförfattare: David Nicholls
Genre: Drama, Romantik
År: 2011
Skådisar: Anne Hathaway, Jim Sturgess m.f
Kort Handling: Året är 1988 och natten efter deras examen från college blir starten på en återkommande relation mellan Emma och Dexter. Vi får se hur deras liv utvecklas under flera års tid, alltid med nedslag på samma datum. Ibland möts deras öden på nytt, ibland inte.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1563738/




Omdöme:

Handling: Jag gillade verkligen upplägget med filmen, det här att man får följa filmens 2 huvudpersoner samma dag, varje år, i nästan 20 år. Det kändes som ett nytt spännande sätt att bygga upp en film. I början tyckte jag att manuset var lite tråkigt och rörigt, men filmen tog sig och efter ungefär halva filmen var jag fast. 
Skådisar: Jim Sturgess tyckte jag var briljant som Dexter. Jag uppskattar mycket när skådisar lyckas fängsla en fastän man egentligen inte känner så mycket för själva karaktärens personlighet. Anne Hathaway var helt okej och kemin mellan dessa två fungerade också bra. 
Musik: Jag är rätt nöjd med musiken. Oftast är den lugn och lågmäld men fin. 
Miljö: Miljön är väldigt skiftande och inget jag direkt tänkte på i filmen. 
Övrigt: Jag tyckte verkligen att den här filmen var jättefin. Jag har hört från många att man egentligen ska ha läst boken, som har samma namn, innan man ser filmen för att kunna förstå bättre. På ett sätt kan jag förstå vad folk menar med det, det fanns luckor i filmen som gjorde att den inte hängde ihop riktigt så bra som jag hade velat. Men det går helt klart att se den utan att ha läst boken, som jag gjorde, och att tycka om den. 

Betyg: 4 av 5






Chalet Girl





Fakta:

Titel: Chalet Girl
Regissör: Phil Traill
Manusförfattare: Tom Williams
Genre: Komedi, Romantik
År: 2011
Skådisar: Felicity Jones, Ed Westwick, Bill Nighy m.f
Kort Handling: Kim Matthews, 19, var en skateboard champion, men jobbar nu istället hårt för att försörja sin far. Men så får hon en chans till ett cateringjobb på en av Alpernas exklusivaste skidorter. Den nya världen full av rika och vackra, bubblande av champagne, är i förstone berusande, men så upptäcker hon snowboarding, och chansen att vinna de stora prispengarna på den stora säsongsfinalen.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt1487118/




Omdöme:

Handling: Det är en rätt fjantig film, inte direkt dålig men inte heller tillräckligt trevlig för att vara bra. Det känns som att det finns hur många filmer som helst med den här typen av kärlekshistoria. Det här manuset är inte tillräckligt bra för att fängsla eller få mig att komma ihåg den. Visst, den är lite småtrevlig att titta på men jag skulle inte se om den. För att bryta igenom med sådana här filmer måste det vara mycket roligare och gulligare.
Skådisar: Felicity Jones som spelar huvudrollen tycker jag inte alls om. Jag kan inte säga att hon spelar dåligt men hon har ingen karisma what so ever. Däremot Ed Westwick tyckte jag om. För mig kändes det som att det var han som gjorde hela filmen. Han har en ganska enkel roll som inte kräver så mycket mer än att se söt ut, men det var ändå hans scener som jag tyckte var bäst.
Musik: Musiken var ganska tråkig. Dock var det ganska kul när Ed Westwick skulle spela på en gitarr lite snabbt i en scen och började spela på ett av hans bands egna låtar. 
Miljö: Miljön var helt okej. Det är fint i Alperna och jag tyckte dom visade upp miljön helt okej men det var inget märkvärdigt. 
Övrigt: Som sagt. Fjantig film som kan vara lite trevlig att se på men inget som jag kommer komma ihåg eller rekommendera. 

Betyg: 2+ av 5





Revolutionary Road





Fakta:

Titel: Revolutionary Road
Regissör: Sam Mendes
Manusförfattare: Justin Haythe
Genre: Drama, Romantik
År: 2008
Skådisar: Kate Winslet, Leonardo DiCaprio m.f
Kort Handling: I Connecticut under mitten av 50-talet lever April och Frank Wheeler som är ett ungt, framgångsrikt par som bor med sina barn i en trevlig förort. Men under den polerade och självsäkra ytan bubblar frustrationen hos dem båda. Övertygade om att de vill ha ut mer av livet än sina medelmåttiga grannar, bestämmer paret sig för att flytta till Frankrike, där de hoppas utlopp för sina mer konstnärliga sidor.
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt0959337/



Omdöme:

Handling: Det här manuset förstår jag mig inte alls på. Jag tycker handlingen var tråkig och meningslös. Det var ett par gånger under filmen som det kom en scen som fick mig att tro att "nu kommer den igång", men tyvärr så gör den ju inte det. Jag varken kände med karaktärerna, förstod dom eller tyckte dom var underhållande. Det låg en svag ångestkänsla genom hela filmen men till och med den var för svag för att göra något större intryck på mig. 
Skådisar: Både Kate Winslet och Leonardo DiCaprio spelar bra, det är aldrig så att jag känner att det brister i själva skådespelandet, och i vissa scener var de väldigt starka. Men det räcker ändå inte för att jag ska 
Musik: Musiken var sådär, varken bra eller dålig.
Miljö: Miljön är det dom lyckades bäst med i filmen. Kläder, bilar, inredning, hus osv. är väldigt mycket 50-tal. Mysigt!
Övrigt: Jag känner mig rätt besviken. Det kändes verkligen som att det var något som fattades i den här filmen. Det fanns stunder då jag tyckte att den var bra, mest tack vare skådespelarna, men det räcker verkligen inte. Jag förstod inte ens varför de blev kära i varandra från början, och det känns som något viktigt för filmen.

Betyg: 2+ av 5







The Reader





Fakta:

Titel: The Reader
Regissör: Stephen Daldry
Manusförfattare: David Hare
Genre: Drama, Romantik
År: 2008
Skådisar: Kate Winslet, Ralph Fiennes, David Kross, Lena Olin m.f
Kort Handling: En dag insjuknar den 15-årige pojken Michael Berg på väg till skolan och räddas av den runt 30-åriga Hanna. De förälskar sig oväntat och inleder en passionerad affär fram till den dagen Hanna plötsligt och utan förklaring försvinner. Åtta år senare är Michael en ung juridikstuderande. Han träffar sin forna älskarinna igen, underväldigt annorlunda omständigheter. Hanna står anklagad för ett fruktansvärt brott och vägrar rätten till försvar. Michael inser gradvis att hans ungdoms kärlek döljer en hemlighet som hon anser vara mer skamlig än mord.
IMDb-länk:http://www.imdb.com/title/tt0976051/




Omdöme:

Handling: Jag tycker manuset är väldigt skickligt skrivet. Ofta vet jag inte vad jag ska tro, jag blir helt förrvirrad och börjar tänka på rätt och fel, blir osäker på var jag står och det är på grund av mina reaktioner och funderingar som jag tycker filmen är bra. Den får mig att tänka och ifrågasätta. Jag gillar också att de låter scenerna ta sin tid på sig och bygga upp saker utan stress. 
Skådisar: Alla 3 huvudrollerna här är väldigt duktiga. De lyckas framföra väldigt mycket utöver dialogerna. Jag gillar verkligen när vi som tittar får fundera och anstränga oss för att förstå oss på karaktärer, och alla skådespelarna lyckades bra med att vara sådär precis lagom öppna/stängda. 
Musik: Musiken tar inte stor roll i den här filmen. Det är för det mesta en tyst film som förlitar sig på dialoger och skådespelarinsatser, vilket går alldelles utmärkt så jag klagar inte.
Miljö: Miljön finns det inte så mycket att säga om. Första delen av filmen befinner de sig till 90% av tiden i samma lägenhet. Det är precis som med musiken, miljön är inte heller något man fokuserar på. 
Övrigt: Första gången jag såg den här filmen så visste jag verkligen inte vad jag tyckte. Kunde inte bestämma mig för om det var en bra film eller en konstig film. Nu när jag sett om den så är jag mer säker på vad jag tycker. Filmen är bra, den får mig att tänka och känna och ifrågasätta. Men jag tror också att det är så att man själv väljer lite grann hur djupt in i filmen man vill gå. 


Betyg: 4- av 5






The Pianist





Fakta:

Titel: The Pianist
Regissör: Roman Polanski
Manusförfattare: Wladyslaw Szpilman, Ronald Harwood
Genre: Biografi, Drama, Historia
År: 2002
Skådisar: Adrien Brody, Emilia Fox, Ed Stoppard m.f
Kort Handling: Wladyslaw Szpilman var en briljant pianist i Warsawa. Wladyslaw var också jude och får under Tysklands invasion av polen under andra världskriget tillsammans med sin familj uppleva alla de fasor som nazismen utsatte dem för…
IMDb-länk: http://www.imdb.com/title/tt0253474/




Omdöme:

Handling: Manuset är otroligt bra och jag tycker de lyckas med att bygga upp filmen väldigt bra. De följer kriget och förintelsen på ett naturligt sätt ändå från början till slut. Våldet, allvaret och grymheten trappas upp på ett lugnt men säkert sätt. Det blir aldrig överdrivet eller tråkigt. 
Skådisar: Adrien Brody är ju egentligen den enda skådespelaren som man får se genom hela filmen, de flesta andra dör eller bara försvinner från filmen. Men det gör också att man märker hur otroligt duktig Adrien Brody är. Han känns äkta hela tiden och jag gillar att hans karaktär inte framställs som någon hjälte utan som en helt vanlig människa som hade oehörd tur. Adrien Brody vann oscar för bästa manliga huvudroll och det förtjänade han verkligen. 
Musik: Musiken är klassisk musik, mestadels Chopin och jag älskar Chopin och tycker det passar in bra här i filmen. Bra klassisk musik gör ofta att jag känner mer än vad jag gör när jag hör vanlig musik. Det finns så mycket som kan tolkas och kännas in vilket jag tycker passar bra till "mörka" filmer.
Miljö: Det märks att de lagt ner jobb på att bygga upp Warsawa och ghettot så som det såg ut och det blir en väldigt mäktig och obehaglig känsla, menat på ett positivt sätt. Miljön hjälper till väldigt mycket med att komma in i filmen och stämningen och jag gillar fotot. 
Övrigt: Jag tycker verkligen att denna filmen är ett mästerverk. Jag gillar att filmen inte så mycket handlar om värderingar. Den är inte gjord för att visa vilka som var goda eller vilka som var onda. Det är bara en skildring om hur det var. Jag har sett många filmer om förintelsen och det känns som att väldigt många hänger upp sig på tyskarnas grymhet mot judarna och fokuserar på de långa och hemska scenerna där detta visas. Så är det inte här i Pianisten och jag gillar det. Det gör att det blir trovärdigt och egentligen ännu hemskare. 


Betyg: 5 av 5 








RSS 2.0